Jättejobbigt idag också.
Har drömt om Lexxus i natt och tänkt på honom när jag legat vaken.
Att aldrig mer få se honom gör ont.
Kollat på gamla bilder på honom, från det att han var valp till vuxen.
Åtta år är en lång tid
Saknar dig, Lexxus!

Underbara Lexxus

Kommentarer (2)

Vår kära lilldam.

Dheman

Kommentarer (0)

Matte får aldrig nog att se denna bildsköna dam

Sötfröken löken

Kommentarer (0)

Hon är väl föööör söt!

Dhemi

Kommentarer (0)

6/11 nästan 1 år gammal

Prinsessan

Kommentarer (0)

Idag är dag av stor sorg för vår underbara Lexxus fick somna in.
Han har ju varit mer eller mindre sjuk i två år. Först leverinsufficiens, med förhöjda levervärden som följd, och i september fick han Exokrin Pankreas Insufficiens, nedsatt funktion i bukspottkörteln och fick börja äta enzymer som inte längre bildades i bukspottkörteln.
Nu i veckan insåg jag att han hade diabetes, han drack enorma mängder vatten , han pissade enorma mängder, jag tyckte även att han pupiller var grumliga och misstänkte att han hade gråstarr. Så jag bokade tid på djursjukhuset och fick den till idag.
Vi hade redan pratat hemma om Lexxus och hur vi skulle göra ifall det var diabetes. Så med försök med att vara mentalt förberedda följde följde Petri med till djursjukhuset med mig och Lexxus.
Efter ett urinprov och ett blodprov var det konstaterat att han hade diabetes och blodsockret var i höjden, 28 mot normala 6.
Och så hade han gråstarr.
Och så hade han avmagrat igen, 45,8 kg vägde han och fällde onormalt mycket.
Veterinären trodde det kunde finnas andra invärtes orsaker varför nu även bukspottkörteln slutat producera insulin.
Och så höll hon med oss i det beslut vi fattat.

Vi har fått behålla honom i två år efter att han blev sjuk, och under den tiden har det varit ständiga besök och telefonsamtal till djursjukhuset, specialfoder, mediciner. Han har kunnat leva ett värdigt hundliv.
Med ännu en sjukdom och insulinsprutor samt stick för att jämt och ständigt kolla blodsockret kändes det fel för en redan sjuk och nästan åtta år gammal hund. Det hade kanske fungerat, eller så hade det varit ett ständigt pendlande blodsockret... eller mest troligt så hade nästa organ slutat fungera eller slutat producera nåt viktigt.
Vi ville tänka på att Lexxus skulle ha det bra och inte på oss själva som definitivt hade velat behålla honom.
Han visade inget annat än pigg och glad som rottweiler alltid brukar vara oavsett hur dåliga de är.

Så sov sött, kära Lexxus, du kommer alltid att finnas i våra hjärtan och i vårt minne. Du fattas oss och vi gråter floder över dig. Kommer alltid att komma ihåg dina knasiga upptåg som bara du kunde göra. Alla vattenkannor som du med ett stadigt grepp hjälpte till att bära.
Du var en speciell kille. Vi kommer alltid att älska dig!

När Lexxus somnade in började första vintersnön komma, så vi kommer alltid att tänka på honom när första vintersnön kommer (minusgrader och snö som blir kvar på marken)

Dhemi har varit på röntgen. HD A AD vä ua hö mbp
Veterinären sa att det kunde vara nåt på armbågarna, men det var så lite så att det låg mellan antingen lbp eller ua. Och så blir det mbp... Kan ju påpeka att avläsare hos SKK var den nya, inte väl omtalade Kerstin Hansson.. Det blir en omröntgen på den armbågen med mbp hos Kasström, så får vi se om mbp stämmer...

Och min Atkinsdiet går bra, har gått ner nästan 11 kg nu.

Jag var också själv på röntgen och fick veta att min värk kan bero på att jag har en viss förträngning i intervertebral foramina mellan C3 och C4 i nacken... Kan vara en nerv i kläm.

Till minne av Lexxus

Kommentarer (0)