Idag, idag är jag less.
Jag är stor, för att vara jag. vägde 45 innan jag blev gravid jag väger 62 nu. Jag längtar så efter vårt barn, förlossningen har dock börjat kännas lite skrämmande, men samtidigt väldigt spännande...

Jag skulle ha jobbat idag, men jag låg med värkar, sammandragningar eller nått sånt igår kväll så jag valde att stanna hemma...

Jag ska ge hundarna mat nu...

sedan..

gravidyoga och en nektarin!

Kommentarer (0)

http://www.aftonbladet.se/wendela/article5550395.ab

Jag blir så jävla förbannad....
Ska männen bestämma över kvinnans kropp??????


Jag är nästan sängliggande nu. Jättetrött och har börjat må riktigt illa på morgonen igen....
Men nu är resan snart över och en annan tar vid...

Kommentarer (2)

inte för att det är nån sensation för han städar ofta och lagar mat 95% mer än mig...alltså han lagar mat mer än mig..men jag städar nog lite oftare....Jag är grymt bortskämd dock. Det var ju ett smart drag av mig att gifta mig med en kock....Lovisa vet vad jag snackar om....fast de är inte gifta men..ja de är ihop...bor ihop...handlar på ICA tillsammans....ni fattar!

Han damsuger under min stol...eller heter det dammsugar?

I helgen är det trästocks och jag ska försöka orka mig dit. Simon och Dan ska vara där och jag kände att nått roligt förutom att sitta hemma och spela tv-spel måste jag ju få göra. Så jag ska trä på mig mitt lilla bälte jag fått låna av barnmorskan som ska hjälpa mig mot foglossningarna och så ska jag stå och njuta av lite musik och alternativa människor!

Nu blir det duscha och ta på sig kläder.....för vi väntar tydligen besök...

kram kram

Kommentarer (2)

Jag har varit in på BB med lite värkar. Lite sammandragningar kunde de se och bebisen var livlig som tusan. Den ligger fortfarande med huvudet ner, och för er som inte vet så är det jättebra. Sammandragningarna kändes men det var inte det värst jag varit med om i smärtväg. Det enda jobbiga var att vi fick sitta och höra bebisens hjärtljud i ca en halvtimme och jag bidde lite stressad. Varför vet jag inte..
Jag är i vecka 34...och de är fortfarande för tidigt för bebisen att komma ut...Vänta gärna ett litet tag till lilla du!!

Missade medeltidsdagarna på Hägnan i Luleå och jag som längtat så. Men barnmorskan tyckte att jag skulle hålla mig i hemtrakterna OM nått skulle hända. Har dåligt samvete eftersom även S missade eventet. Han hade pratat om det så länge...Men men Visby nästa år. Det är redan inbokat.

Jag visste inte att an skulle vara såhär trött i slutet. Men kroppen orkar inte alls med i det tempo jag brukar hålla. Att jobba går inte, sist kräktes jag nästan av trötthet när jag kom hem. Lika bra att lyssna på kroppen, då jag nu delar med mig av den.

mvh

Kommentarer (2)

I natt klockan 2 vaknade jag upp med värkar....förvärkar kallas som tydligen....mollande mensvärk...fast...fan ganska mycket värre...värken gick över efter nån sekund bara...jag somnade om..och en timme senare fick jag en till...och sedan varje halvtimme...jag somnade om halv 6.....Just nu är jag en zombie som hade velat jobba idag, men det är helt omöjligt.....inte fått tag på chefen ännu......

megatrött

Kommentarer (1)

det blir en bild idag...vet inte om den förklarar nått alls men...en rosa fågel iallafall...

Kommentarer (2)

Jag var kanske 7 år. Min storebror Robert hade en svart hatt. Jag hade en vit skjorta ett par svarta byxor och vita sockar. I högtalarna strömmade Beat It. Robert satte den för stora hatten på mitt huvud. Jag stod på min våningsäng, och mimade.
Jag fick en almanacka för 1993 med Michael Jackson av honom och jag var såld. Min bror gav mig min första riktiga Idol.

Och så har han hängt med....något avsvalnat intresse dock, inget mimade framför spegeln iförd hatt och vita sockar. Och så går han och dör. Han blev 50 år...Michael Jackson alltså.
När Robert gick bort, var det MJ's låtar som fick mig att minnas.

Jag tänker inte hylla honom vidare. Kanske var det så att han var elak mot barn. Jag har ingen aning. Men han gav mig och Robert minnen för livet.

Och annars då?...Jo jag hängde tvätt ute idag för första gången i år. Och nu är sommaren här. Jag och S delade på den första rädisan från vårt eget trädgårdsland igår. Inget smakar som det man odlar själv:D
Igår städade jag syrummet och sydde gardiner till tv-rummet. vi har inte haft några där sedan vi flyttade in i huset 2007. Nu ser det mest konstigt ut. Jag är inte van, men jag vänjer mig nog.
Jag avslutade kvällen med ett kallt fotbad med fotsalt och spelade Nintendo DS samtidigt. Livet är härligt ibland...trots allt som händer utanför min dörr. Men hemma är jag trygg och väljer att blunda för det som kan kännas jobbigt. Det måste man få göra ibland....jag är ju liksom du, bara människa.

och så ska jag se mig i spegeln och fråga mig, vad kan jag åstadkomma idag?

Kommentarer (0)

Jag fick panik efter att jag varit hos en frisör som vägrade klippa luggen kort....så jag tog fram kökssaxen och klippte det själv...

Jag känner mig tjock tjock tjock och svullen, men snart är det över. Ca 8 veckor kvar:D

Kommentarer (2)

Jag kan inte låta bli idag, tycker det är så synd att många av en vänner inte hör av sig längre. Sällan eller aldrig ringer någon mig och bjuder mig på fest. Visst jag kan inte dricka, men jag lovar jag är lika trevlig för det.....Varför är det så att gravida eller de som skaffar barn förlorar vänner?

.....dock så vill jag tacka de som faktiskt hör av sig och som brytt sig massor....puss på er...

Kommentarer (1)

jag är expert på att tappa bort hårsnoddar, hårklämmor och lappar som jag absolut inte vill ska komma bort. Det är som om de vore uppslukade i tomma intet. Det må så vara, det är ju rätt små saker som säkert ligger mellan soffdynorna.
Inte så ovanligt, händer säkert de flesta.
Men så försvinner ett plan, som om det vore uppslukat. ETT FLYGPLAN. Fullt med människor som är älskade av en massa andra människor. Och ingen, ingen vet vart de tagit vägen. De hittade tydligen bråte, och det såg lite "ljusare" ut. Men det visade sig komma från en båt. Och så var de på ruta ett igen.
En mamma, en make eller någons dotter sitter bland släktingar och de har ingen aning om vart deras älskade är, eller vad som hänt alla passagerare. Jag känner med dem alla. Jag vet hur det är att förlora någon. Men jag fick iallafall se min bror. Jag kunde ta på honom och säga farväl. Jag kan bara tänka mig den inre paniken i att inte veta. Att sitta och spekulera. Att låta tankarna ta över. Det är då paniken brukar sätta in. Tänk om de fick lida? Tänk om de lever och ligger och väntar på räddning eller..eller..tänk om.

Jag vet inte varför men jag brukar se på dokumentärer om flygplanskrascher. Kanske är det så att det jag är rädd för måste jag utsätta mig för, typ. Bara nån dag innan planet rapporterades försvunnet såg jag på en sådan dokumentär där piloterna missat varningar om och om igen även om planet meddelat med starka ljudliga signaler. Planet kraschade. Utredarna kom fram till att piloterna mest troligt fått för lite syre. Att trycket i kabinen varit för högt/lågt? minns inte vilket och att de mest troligt inte ens klarade av de mest enkla saker som att minnas sin ålder eller sitt namn. Nån person utsatte sig för ett test då han fick uppleva samma sak i 4 minuter, mer än så och han hade fått hjärnskador. Han var väl kanske 45 år, och de frågade honom hur gammal han var. 21 sa han. då avbröt de testet. Då hade det gått nästan 3 minuter i tryckkammaren.

Tanken på att tre piloter ( tror de är tre när det är större plan) som ska se till att en plåtburk håller sig uppe i luften i flera kilometer i timmen känns grymt skrämmande.
Jag är inte rädd för att flyga, jag är rädd för att krascha.

Jag har suttit och gråtit och låtit tårarna bara forsa och jag tror min bebis i magen kände av det. Den fick hicka. Snart är det jag som är mamma och ska försöka skydda mitt barn mot allt dåligt. Jag blir inte rädd av tanken, jag blir modig. Jag blir stark för att jag vet att jag bara kan göra mitt bästa.

Är hos mamma och pappa....
ska ut i skogen nu och njuta...i blåsten

kram

Kommentarer (0)