Nu har jag fått beskedet – jag kommer att sluta på jobbet med avgångsvederlag och få en betald utbildning av jobbbet.
Det känns jätteskönt, lite pirrigt och jättetråkigt samtidigt!

Jag kommer ju att sakna mina teamisar som f-n och det kommer vara jättetråkigt att inte få vara med i dom dagliga roliga snacken !!


Fy vad jag kommer att böla sista dagen jag jobbar, vilket nog kommer att bli i början på nästa år någon gång (har ej fått besked ännu).

Det som är jätteroligt är ju att vi då kommer att kunna skaffa en liten ny medlem i familjen (på jobbet känd som Sylvesteeer).


Förhoppningsvis föds det lite valpar i början på nästa år!



På tal om hundar så har Ozzys penecillinkur tagit slut nu, men tonsillerna är fortfarande röda nog för att jag ska kunna se dom och han äter både gräs och lera nu igen.

Så imorgon har han tid hos doktorn igen – samma dag som Greta-grisen får sina bortopererade.
Det skulle faktiskt kännas bättre om Ozzy också fick sina borttagna så man slipper att få tillbaka eländet och alla sidosjukdomar som kan blossa upp!!

Hittade en annan sjukt rolig blogg (dock inget för den pryda) om en tjej som jobbar som telefonvärdinna. Man kan tycka att våra kunder är roliga ibland, men dom har inget att sätta emot hennes!!
Här är länken:
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?ar ... 89420


Dessutom hittade jag det här klippet från Saturday Night Live – kolla särskilt in runt 3,31 när Justin posar:

Ett ganska normalt kort i våra mått mätt :):)

Kommentarer (0)

Ja ha, helgen gick supersnabbt med allt firande.


Först så firade Mamma, Jerry och Crille mig och Marcus på lördagen - jag fick massor med böcker så att jag har att läsa ett tag (en vecka i alla fall).
Alla visade kort från sina utlandsresor och det blev lite deprimerande att vi inte kommer att kunna resa förrän 2009 igen.
Vill till Vegas nu!
Fast iofs så kanske jag hänger med som Carro och Olles handbagage till Kuba

Sen på söndagen så var det fars dag och jag och Crille var med pappa på restaurang och åt köttstek.
Efter allt ätandet svängde vi förbi och hämtade Ozzy för en runda i regn och rusk.
Ozzy har inget emot busväder och som mig bror sa: När han är sjuk så har han mer energi än andra har när dom är friska

Ozzy har ju haft tonsillit och öroninflammation och har ätit Synulox och fått Canaural i öronen. Det har funkat jättebra – först droppar jag i öronen och sen får han tabletten i ost som belöning för att han var duktig.


Jag blev sugen på att spela lite på datorn i helgen och kände att Thief för 3:e gången på något år inte var någon sport längre.
Så jag kikade runt på vad jag skulle kunna tänka mig att spela och hittade Vampire: The Masquerade – Bloodlines.
Jag kom f-n inte ens igenom min ”tutorial”!!
När jag skulle lära mig att slåss så gick det inte att trycka på F1 och jag blev helt nermanglad och kunde inte göra ett skit.
Eftersom min jobbdator lever sitt eget liv så är jag van vid att vara uppretad vid datorn, men detta tog priset – jäkla bugg i spelet efter bara några minuter.
Efter att ha googlat och kikat runt och provat olika lösningar så fick jag erkänna mig besegrad vid 03.45 på lördagsnatten – det sög fett!!!!!

Ozzys jätterosa tablett - mot tonsilliten :)

Kommentarer (0)

Sedan Ozzys "girlfriend" Greta fick ont i halsen så har jag hållt ett öga på Ozzen.

Han har ju börjat äta mycket gräs och lera(!) på sista tiden, men jag har inte sett något annat.
Men igår började han slicka sig om munnen och harkla sig - trodde att han skulle spy först
Men det kom inget så jag öppnade upp munnen och tryckte ner tungan och där lyste det två röda "hallonbåtar"!
Så idag vid kl 11.00 ska vi till doktorn och få medicin som Greta.

Det känns lite obehagligt att åka dit - sist vi var där så var det när Zebbe somnade in
Så jag hoppas att jag kan koncentrera mig på Ozzy och inte bryta ihop helt där!!

På tal om Zebbe så fick jag hem den finaste boken "ever"!!
Det är min egen Zeb-bok som jag gjorde i ett program med MASSOR av Zebbe-bilder (hela 96 sidor).
Så himla bra blev den!!

Det är såå värdefullt med alla bilder och videofilmer jag har på min Zeb - alla minnen blir så mycket mer levande!
Även om jag blir ledsen så vill jag komma ihåg precis hur han var och alla saker vi gjorde!!

“ Att läsa en bok för första gången är som att finna en ny vän; att läsa om den är som att återse en gammal bekant. „

Denna bilden är Zebbe-bokens framsida

Kommentarer (2)

Nu håller den årliga utställningen här i Växjö på och MASSOR med hundar invaderar tipshallen - såå mycket att titta på.


Fredagen spenderade jag efter jobbet med att gosa med Rottisar och shoppa.
En supersöt rottistjej flirtade in sig för lite gos hur enkelt som helst - Gud vad jag saknar Zebbe!!
Någon gång i framtiden vill jag ha en Rottis igen med inte ännu, nästa ras blir något annat.

På Lördagen åkte jag upp igen och började shoppa
Det finns Såå mycket kul att köpa - hade jag bara haft mer pengar så!!
Sedan mötte jag Carro som jag skulle sällskapa med och det var jättetrevligt som vanligt.
Som tur är så hittade Carro ingången

Jag hann i alla fall köpa lite under fredag och lördag: Halsband, Koppel, Sele, Bur, Skålar, Gris, Annan Gris, Ko, Klotång, Öronrens, Julhalsduk, Tassbandage, Grisöron, Tuggben och säkert något mer som jag har glömt nu

Sen så fotade jag ju så klart en massa hundar: Varghund, Mops, Cavalier, Nakenhund, Chihuahua, Corgi, Heeler, Pudel och lite annat smått och gott.

Kanske om allt kan gå som det ska så kan vi tänka på att skaffa en liten valp till våren - vågar inte skriva något förrän det är klart.
Annars går säkert något fel, men jag håller tummarna och återkommer med besked!

Tycker förresten att det har blivit alldeles för kallt för mig smak nu och jag räknar kallt (ha ha) med att Carro och Olle tar med mig som handbagage till Kuba i december

“ Jag har sett en blick i hundars ögon, en snabbt försvinnande blick av förvånat förakt och jag är övertygad om att hundar tycker vi är galna „

Vavvor på G

Kommentarer (1)

Måste ju skriva lite om dom braiga dagarna också!

Igår var jag och Carro i metropolen Alvesta och lyssnade på Anders Hallgrens föreläsning.
Jag fick också veta att jag suger på vägbeskrivningar!
Jag tror min kommentar var: Där ligger i alla fall en motorväg!!!

Föreläsningen var bra och roligt (särskilt Anders hund-poser) och jag fick tips på något tillskott som man kunde ge till Ozzy när stressen med nyår börjar komma. Annars hade jag hade velat ha lite mer info och längre frågestund.
Man kanske ska satsa på ett heldags-seminarium nästa gång!

Det var precis så vi kom iväg då Carro körde runt med punktering på bilden tidigare på dagen.
Tur att Carro fattade att någon vinkade åt henne
Annars brukar man bara göra som pingvinerna i Madagaskar-filmen: Smile and wave, just smile and wave

På tal om vinka så tyckte Ozzy plötsligt idag att vindrutetorkaren i bakrutan var det äckligaste i världen och kom hoppandes över till baksätet - typiskt Ozzy-spel!!

Till nåt helt annat så SNÖADE det nu ikväll - det är ju F.. också!
Kallt och jävligt, halt och sen kommer man på att man inte har några bra skor.
Snabbspola lite fort till julafton Ge mig mina paket och låt mig få tillbaka sol, värme och bad!!!

“ Vintern suger! „

jag och Mr Crazy på min födelsedag

Kommentarer (1)

Nu är det snart 2 månader sedan Zebbe lämnade oss och det är hemskt att tänka på att han är borta

Jag pratar gärna om honom och tittar på kort och gillar att minnas saker som han gjorde, men jag kan inte tänka på att han inte lever längre.
Hemma så kan jag bryta ihop och gråta när dom tankarna kommer, ute förtränger jag och försöker prata eller tänka på något annat

Jag gav pappa lite av hans aska och jag och Ozzy var med när han lade honom på två av ställena dom brukade gå på.
Det tredje stället var under pappas buske i trädgården som Zebbe alltid låg under när pappa brukade passa honom.

Själv har jag den största delen av askan kvar hemma, jag är inte redo att säga adjö ännu.
Tror inte att jag kommer att bli redo att sprida allt någonsin – jag kommer nog att spara en del av honom för alltid här hemma.

Ozzy och jag är tacksamma för våra underbara kompisar Linda och hennes flock och Carro och Greta-grisen.
Förutom att vi gillar dom från början så är dom en anledning att komma ut och göra saker och gå trevliga promenader.
TACK!!

Alla snälla nätvänner som har så mycket medkänsla och värme är också så uppskattade – det hade varit tommare utan er!

Jag önskar att jag kunde få något tecken på att min Rotta mår bra eller i alla fall få drömma om honom.
Jag läste att det var vanligt när man sörjde, men jag har varken trott att jag sett något tecken eller ens drömt en vanlig dröm om honom.

Sista rundan på kvällen är särskilt tom – alltid när Ozzy och jag kom tillbaka från vår längre promenad så kom Zebbe alltid lunkande mot oss med ett Rottis-leende.
Nu är vi bara ensamma.

http://se.youtube.com/watch?v=AratTMGrHaQ

“ The Angel said I could wait outside and wait for you to come, because Heaven just would´nt be Heaven if I went in alone „

Här vilar Zebbe - nu för alltid

Kommentarer (1)

Igår fick jag hem brevet som jag har letat efter i brevlådan varje dag:

Askan efter Zeb
Vi vill härmed meddela att askan kommit tillbaka från kremeringen.

Bara några få ord men som skär i hjärtat på mig.

Ozzy och jag gick till djursjukhuset för att hämta hem Zebbe och jag försökte att koncentrera mig på allt annat i väntrummet än vad vi skulle göra.
Det gick väl så där ändan tills sköterskan kom ut med urnan i en påse och visade mig ettiketten där det stod:
Zeb
Mitt namn
Växjö 080912

Då kände jag direkt hur ögonen började fyllas och jag vet inte hur vi kom ut därifrån.
Jag vet att jag fick stanna utanför för att det kändes som att jag inte fick någon luft och att jag måste ha gjort något ljud för dom som skulle in på djursjukhuset tittade till på mig.
Ozzy och jag satt ett tag i skogen innan vi gick hem för att kunna gråta och lugna ner mig tillräcklig för att kunna gå hem.

Min älskade Zeb med den underbara Rottis-kroppen som brukade krypa upp mot mig för att gosa finns nu inte längre - bara aska finns kvar !

Jag kommer aldrig mer få krama honom, köra in mina fingrar i hans päls. Ingen kommer att lägga sitt huvud i mina knän och titta upp på mig med underbara bruna ögon.
Ingen kommer att gå jämte mig i mörkret och få mig att känna mig säker och ingen kommer att sitta jämte min säng när jag är sjuk.
Aldrig mer får jag se läpparna dras upp över tänderna i ett leende och jag vet inte längre att klockan är 20,00 för ingen sitter längre ute vid matskålen.

Zebbe förstod alltid vad man sa hemma och han var alltid noga med att kolla av och läsa mig – det räckte med ett höjt ögonbryn eller ett svagt leende för att han direkt skulle veta vad han skull göra.

Jag undrar om han förstod vart han skulle när vi åkte in till djursjukhuset, men jag tror inte det.
Han var så glad hela vägen och även inne på djursjukhuset.
Jag tror dock att han förstod när han fick den lugnande sprutan för då ville han inte somna. Jag kände hur han kämpade emot avlivningssprutorna och jag tror tyvärr inte att han ville somna in

Hur ont han än hade så ville han stanna kvar med oss även om han led – han tappade ju aldrig livslusten, det var bara kroppen som gav upp.

Nu får vi vänta på en fin dag då vi ska sprida lite av hans aska på hans favoritställe och nu är det min tur att lida istället.

Älskar dig så mycket Rottis-ängeln!!

“ A golden heart stop beating,a friend was put to rest. God broke our hearts to prove us, he only takes the best. „

Vad som är kvar av min ängel

Kommentarer (4)

Snart har det gått en vecka sen Zebbe somnade in och det är hemskt!

Jag har massor med tankar och känslor som bara bubblar inombords och som kommer ut i portioner som utbrott när som helst.

Jag tänker på hur det gick till.
Hur Zeb mådde.
Om det var rätt beslut.
När kommer jag att få tillbaka hans aska?
Tänk om dom slarvar bort honom?
Kommer jag att glömma honom?
Kommer jag att glömma hur det gick till eller komma ihåg något annat än hur det var?


På helgen var Zebbe så pigg och glad och lekte ute med mig och Ozzy och ville vara med och träna och promenera.
Sen kom bakslaget som alltid efter att han ansträngde sig.
Hans artros i höger tass blommade upp och han började halta kraftigt i början av veckan och vi gav han lite extra tillskott, hade hans back-on-track på och masserade och tog det lugnt.

Men istället för att bli bättre så satte hans ryggproblem in och på onsdagskvällen så ramlade han i trappen och åkte ner dom sista trappstegen.
Han var så rädd och skämdes och man kunde se hur det spände runt ögonen av smärta.
Han fick ligga med vetevärmare om tassen och lätt ryggmassage, men på torsdagsmorgonen var han ännu värre och han kunde knappt gå runt huset och ville inte ens gå från tredje rummet till köket för att äta mat.
Han bara låg på golvet och tittade på mig med dom stora bruna ögonen och när jag riktigt såg honom så visste jag att jag inte kunde behålla honom för mig själv längre.

Så fort dom öppnade så ringde jag djursjukhuset och dom frågade om jag ville boka en tid eller ta en akuttid samma dag. Jag valde att ta akuttiden för jag visste att om jag bara hade fått en minimal strimma av hopp så kanske jag hade valt att vara självisk och behålla honom bara en liten tid till.
Vi fick tid vid 10,45 och jag ringde Marcus som kom hem.

Dom sista timmarna fick han flertalet Rimadyl för att ta bort den värsta smärtan och var ute och gosade, fotograferade, filmade och tränade med Zebbe.
Han var Så glad för att han fick träna lydnad och hade så kul när han busade runt, men så fort han lugnade ner sig så haltade han grovt även genom allt smärtstillande.
Sista tiden innen så var vi bara tillsammans och gosade. Zebbe har alltid gillat närkontakt med kramar och ligga nära och han kurrade av välbehag och snarkade snart i min famn.

Sen var det dags att gå och Zebbe var så glad att han skulle få gå någonstans ensam med matte och husse.
Vi hade beställt en taxi och när jag sa att han skulle få åka bil så ökade han tempot och haltade på för han trodde att vi skulle göra något roligt.

När vi kom till djursjukhuset så väntade Marcus och Zebbe kvar medans jag gick in för att ordna med betalningen och jag kunde inte sluta gråta.

Jag gick och hämtade ett grisöra som Zebbe skulle få och i kassan var några av tjejerna som Zebbe brukade träffa när han gick i water-walkern. Även dom höll på att börja gråta när dom hörde att det var Zebbe som skulle in och i allt det hemska så var det ändå skönt att fler har tyckt om min älskade Rottis.

Så fick jag hämta Zebbe och Marcus och han gick som vanligt in och hälsade på alla sköterskorna som var bakom disken. Sen skulle vi gå in i ett av undersökningsrummen, men Zebbe gjorde som han alltid har gjort och skulle upp på vågen. Men han missade med ena tassen och trillade istället.
Min stackars, stackars hund kunde inte ens gå upp på vågen

Vi fick en stund ensamma med Zebbe innan sköterskan kom in för den lugnade sprutan. När Zeb hade fått den så fick han sitt grisöra och han var så glad över att vara där och att han skulle få uppmärksamhet från all snäll personal igen.

Zebbe somnade aldrig av den lugnande utan hade huvudet uppe och ville upp och hälsa igen när sköterskan kom tillbaka. Hon satte om gummibandet, rakade lite på tassen, rispade upp med skalpellen och satte i kanylen.
Vid den här tiden ville jag bara säga att allt var ett misstag, att vi hade ångrat oss och att vi ville gå hem igen.

När veterinären kom in så förklarade hon vad som skulle hända och vad sprutorna var för något.
Zebbe låg med framänden och huvudet i mitt knä och ville som vanligt se vad som skulle hända.

Veterinären använde första sprutan
Zebbe tittade rakt på mig och jag sa att jag älskade honom

Veterinären använde andra sprutan
Zebbe såg tröttare ut och hans andning blev tyngre.
Han tittade fortfarande på mig och hans tass var varm i min hand.

Veterinären använde tredje sprutan
Zebbe började sluta ögonen, men jag kunde fortfarande känna honom kämpa som han alltid gjorde när han skulle få lugnande.
Jag klappade hans öron och ångrade mig något fruktanvärt över vad jag hade beslutat.

Veterinären använde den fjärde sprutan
Zebbe somnade, hans hjärta slutade slå och han var inte längre kvar hos oss.
Mitt hjärta dog och jag försökte förtvivlat se något slags tecken på liv – men det fanns inget.

Veterinären väntade en stund och kollade sen noggrant på flera ställen om det fanns något hjärtljud kvar, men det fanns inget och hon lämnade oss för att säga adjö.

Jag kunde knappt andas och det gjorde så ont i bröstet att jag inte visste vad jag skulle ta vägen.
Vi satt ett bra tag och klappade Zebbe, kramade honom, berättade att vi älskade honom, att vi aldrig skulle glömma honom och allt kändes overkligt.

Den sista stunden ville jag ha ensam med Zebbe och Marcus gick ut och väntade utanför.
Jag lade mig jämte honom som vi brukade ligga när vi gosade med hans rygg mot bröstet. Jag drog fingrarna genom hans ännu varma päls och borrade ner näsanbakom öronen som fortfarande luktade min Zeb.
Jag pussade honom på nosen, berättade att jag aldrig kommer att älska någon annan som jag älskade honom och jag försökte gå flera gånger, men kunde inte.
Han låg ju där alldeles ensam på golvet.

Jag tog ett sista kort på honom för att han och se att han vekligen är död och så höll jag om honom en sista gång innan jag gick och det kändes som att jag också skulle dö. Jag hyperventilerade, skakade och höll Zebbes halsband krampaktigt i händerna.
Sen helt plötsligt blev jag helt tom och när vi gick tillbaka utan Zeb så kunde jag knappt känna något alls.

Så är det fortfarande antingen känns det som att jag ska gå under eller känns det inget alls.
När vi kom tillbaka så kom solen fram och Marcus sa att det var Zebbe som hade kommit dit – älskade vännen, är du där?

Ligger hans kropp fortfarande kvar på djursjukhuset eller har dom skickat iväg honom?
Hur låg han och hur transporterade dom honom – i en påse?
Det tar 3-4 timmar att kremera en hund till aska – hur lång tid tar det att sörja min älskade hund?

“ Dom döda är inte borta, dom har bara gått ett stycke i förväg „

Älskade vännen!

Kommentarer (2)

Klockan 11.00 fick Zeb sin lugnande spruta och kl 11.15 somnade han in lugnt i mitt knä.

Jag saknar honom så att det gör ont i kroppen!

Jag ville så gärna säga att vi hade ångrat oss eller bara tagit hem honom igen och jag var tvungen att kolla flera gånger så att han verkligen var borta.
Han såg bara ut som att han sov och det var det svåraste jag någonsin har gjort - att lämna honom där på golvet alldeles ensam

Zeb - Matte kommer älska dig för evigt och du kommer alldid att vara min första och mest speciella hund och vän.
Vänta på matte så ses vi!



My best friend closed his eyes last night,
As his head was in my hand.
The Doctors said he was in pain,
And it was hard for him to stand.

The thoughts that scurried through my head,
As I cradled him in my arms.
Were of his younger, puppy years,
And OH...his many charms.

Today, there was no gentle nudge
With an intense "I love you gaze",
Only a heart thats filled with tears
Remembering our joy filled days.

But an Angel just appeared to me,
And he said, "You should cry no more,GOD also loves our Rottweilers,
HE's installed a 'doggy-door"

“ Angels Are just Rottweilers with wings „

Sista dagen 080904

Kommentarer (4)

Idag vid 10.45 har vi fått tid hos veterinären - inget kommer någonsin att bli sig likt


Snow is falling down on this glorious land
Colours fading, turning into white again
To fallen heroes angels sing, they cry their winter tears
Endless mourning days will turn to years

So this is goodbye, I take leave of you and
Spread your wings and you will fly away now, fly away
Now

Nothing on earth stays forever
But none of your deeds were in vain
Deep in our hearts you will live again
Youre gone to the home of the brave

Every solemn moment I will treasure inside
Even though its hard to understand
T hat a silent wind can blow the candle out
Taking everything leaving the pain far behind

You call out my name, but your voice is fading
Into the wind, embraced, youll fly away now, fly away
Now

Nothing on earth stays forever
But none of your deeds were in vain
Deep in our hearts you will live again
Youre gone to the home of the brave

My eyes are closed I feel youre faraway ( so close )
Far beyond that shining star
I know youll find what youve been fighting for
Far beyond that shining star

Down on bended knee I pray, bring courage to these souls
Makeem live forever in the heart of the bold
So I say farewell my friends, I hope well meet again
When time has come to fall from grace

So this is goodbye, I take leave of you and
Spread your wings and you will fly away now, fly away
Now

Nothing on earth stays forever
But none of your deeds were in vain
Deep in our hearts you will live again
Youre gone to the home of the brave

“ Du tror att hundar inte kommer till himlen? Jag kan tala om att dom kommer dit långt före någon annan „

Min älskade!

Kommentarer (1)